Då var vi lite sjuka igen. Men jag köper tulpaner och tänker på våren. Imorgon hoppas jag vi kan ta oss ut för en liten tur till Folkets Park och isfläcken.
När blir du arg? Skelett som äter upp mig, men de har inga tänder. När blir du ledsen? Om jag slår mig kommer det blod. Men då får jag plåster. När blir du glad? När mamma kommer. Och pappa och spagetti. Blir du glad av solen? Men mamma, ALLA älskar solen!
Det här är ingen vanligt dag, nähä för det här är äntligen en arbetsdag, hurra hurra hurra. Och så känns det faktiskt efter all denna tid i soffan med sjuka.
Vardag i sjukstugan. Plöjer soffan och Lingon har kompis hemma på after-dagis. Går långsamma steg och orkar baka en halv sats kanelbullar. Lingon äter tre. Och jag sitter i soffan igen. Det får snart räcka nu - jag längtar jobbvardagen min.
Idag har jag varit tåtass och musatyst. Sinnet stilla. Nu hämtar jag hem henne, min lilla gullpeng, vi ska äta räkor ikväll, med skal. Alltså vi ska ju inte äta skalen, ja ni fattar...Kram Sara
Det är något visst med dem man träffar, kanske inte så ofta men med jämna mellanrum, från att man är liten och genom åren och livet. Det ger speciella band. Lingon älskar verkligen nästkusin Siri. Tänk när de går på stan och fikar på tu man hand; långt bort är nära.
Vet ni jag har varit sjuk i snart två veckor. Idag gick jag till vårdcentralen och fick penicillin. Så nu får det bannemig vända, detta är utarmande både själsligt och kroppsligt.
Det var helt magiskt, tungt i luften av dimma som droppade. Vi skulle vara ute hon och jag men det ändå hon ropade bak från cykeln var; fika mamma fika. Jag har närt en fikare vid min barn.